Det sägs att en av orsakerna till den stora psykiska ohälsan i Sverige är den stora ensamheten. Och Sverige står ut i statistiken när det kommer till antalet ensamhushåll. I storstäderna är det minst hälften av alla hushåll som ensamhushåll, vilket betyder att folk lever ensamma i storstäderna Göteborg, Malmö och Stockholm, Linköping, Uddevalla, Trollhättan, Ystad, Helsingborg och så vidare och så vidare.

Det i sin tur innebär att många, många barn lever tillsammans med endast en förälder. Det sägs också att åtminstone hälften av alla äktenskap och samboskap splittras. Så finns det barn i de äktenskapen och tamboskapen, så lever även barnen med en splittrad familj. Är det detta som gör att vi, svenskar mår så dåligt? Att vi lever ensamma, med endast en vuxen i hushållet?

Andra orsaker kan vara sociala problem

Det behöver ju inte bara vara den stora ensamheten som bidrar till den psykiska ohälsan, det kan ju även finnas andra bidragande orsaker till detta. Som att man själv är sjuk eller arbetslös, gammal och ensam eller att man inte kommer överens med andra människor. Många familjer lever i förhållanden som inte är bra för någon alls. Och då kan det vara bättre för alla inblandade att inte leva tillsammans längre, och kanske må bra (?) än att leva tillsammans med människor som de inte mår bra av att bo med.

Sociala problem leder till ensamhushåll

Är det så att sociala problem verkligen är anledningen till att så många lever ensamma? Har man inte så många sociala problem i andra länder? Eller är det så att vi lever i en kultur av ensamhushåll? Har vi inte ett gammalt talesätt som säger ”ensam är stark”, med betydelsen att det är en ära att klara sig själv och att den som är duktig ser till att klara av allt på egen hand och inte be om hjälp alls? Jo, så sorgligt är det. I andra länder har vi kulturer där sammanhållning betyder mycket. Där det inte är en skam eller fult att be om hjälp. Det finns kulturer i andra länder där det är helt okej att vilja vara tillsammans och dela gemenskap med andra.

Ensamkultur leder till ensamma föräldrar

Denna ensamkultur leder ju till att vi har många ensamma föräldrar till barn. Många inleder också vårdnadstvister med den andra föräldern för att upphäva den gemensamma vårdnaden. Det är alltfler föräldrar som inte tolererar att den andra föräldern inte gör som de önskar att de gör med barnen. Allt mindre handlar vårdnadstvisterna om verkligen problem med barnen, som till exempel våld och övergrepp som verkligen skulle vara verkliga orsaker till att ansöka om ensam vårdnad om de stackars barnen. Här kan man läsa mer om vårdnadstvister och gemensam vårdnad på: vårdnad.com.